I Borlänge...

I Karlshamn börjar man sin karriär som modebloggare. Kvällens outfit är följande plagg: En vitslips lånad av klasskamraten Christoffer (från början köpt på HM eller Kappahl), svart skjorta (köpt nånstans i Jönköping av storebror), mörka jeans (köpt av storebror), hängslen (köpt på secondhand av en vän) och vitlinne (köpt på dressman av en själv). Årets är helt enkelt ett plagg som är ens eget allting annat "lånat".
I Karlshamn hoppas man att detta hjälper de som inte vet vad de ska ha på sig.

I Karlshamn har man de senaste dagarna bara varit med vännerna. Alldels för sent har man suttit uppe runt ett bord och gjort saker som vanliga människor inte gör. Vad det kan röra sig om vet de bara själva. För någon på utsidan skulle det bara se konstigt ut som de håller på. Detta varvas mellan att se på MSN och chatta likt man var 14 igen. Så fort det rör sig om dig så verkar allt falla tillbaka till att vara 14 igen.
I Karlshamn vaknar man efter en lång natt med vännerna runt bordet och inser att det är nyår. Man duschar, man rakar sig och man går till affären och handlar energidryck. Middag är man bjuden på och ditt ska man gå för att kanske sedan gå till en fest där man inte känner någon speciellt mycket. Fast innerst inne vill man vara på festen där man känner alla för att vara "säker". Slippa den osäkra känslan av att gå till en fest där man inte känner någon och stå utanför och titta på in. Antingen blir man alldels för full eller så vågar man inte drickar. Eller så blir festen skit rolig. Man lär känna nya människor och man pratar med folk som man har pratat med någon gång, men har velat prata mer med. Dom där coola människorna som fick gå på alla "hippa" fester medan man var hemma. För att sätta det i en modell så är dom flickan som knarkar i Fucking Åmål och undertecknat är lesbianen.
I Karlshamn hoppas man att alla förstår.

I Karlshamn försöker man att uppleva den stående traditionen att gå ut på krogen den 25 och bara vara full och dum. En trevlig förfest i en liten lägenhet med fyra andra och en kavalkad av erotiska bilder från Asien och bilder på vänner och bekanta från åren. Röka i köket får en att minnas tider för länge sen i en tjock trubadurslägenhet. Ett försök att komma in i de lokala krogarna gör att kvällen tar slut redan vid 0:00 och man går hem äter några mackor, dricker lite julmust och går och lägger sig.
I Karlshamn drömmer man en massa. En dröm som är avslappnad och normal får en att vakna och minnas en tid från förr som nu inte är och kommer aldrig att vara. Det tar tid att somna igen, men tillslut somnar man och drömmer om en hosta som egentligen är lugncancer. En dröm om en fest där folk dömmer en om man är man beroende på hur högt upp kalsongerna sitter. En dröm där man ligger på golvet och håller om en person.
I Karlshamn vaknar man alldels försent och går på middag hos en farmor som gett en 10.000kr i julklapp. Det är spännt och man vet inte riktigt vad man ska säga för att förtjäna pengarna.
I Karlshamn blir dagen inte som man hoppats utan den slutar ensam hemma med vännerna sjuka eller upptagna.
I Karlshamn funderar man på att gå och lägga sig igen.

I Karlshamn sitter man i en väns "uthus". Det spelas berättarspel och det pratas om vänner, händelser, saker som har varit och saker som kan hända. Klockan slår 0:00 utan att någon märker tills en säger "God Jul". Alla tittar förvånat runtomkring sig som att alla var oförbereda på att det skulle hända så tätt in på. Man tänker inte så mycket på det.
I Karlshamn går man hem längs en backe påväg hem. Man ler lite smått för sig själv utan att man egentligen vet varför. Tillslut ser man sitt hus och beskådar en julgran i fönstret. Julen har kommit. I kylskåpet är det ännu mer tydligt.
I Karlshamn ser man framtill julbord, julöl, julsnapsar, julklappar, julhaikos och en moster med alldels för mycket julanda för sitt eget bästa. Snart kommer Las Christmas att gå på repeat och man kan inte göra annat än att gilla de. Snart gäller de.
I Karlshamn önskar man alla en god jul.

I Borlä... I Karlshamn ligger man på sitt rum med ljud som är en familier bakgrundskulis. Man vaknar och i kylen finns det massa mat. Bröd finns i mängder. Och sina judiska tendenser försvinner för förmån för att späcket ska bli större.
I Karlshamn leker man med vänner varje dag. Inte en dag är ledig.
I Karlshamn åker man iväg ett gäng och åker pulka. Likt ett barn skrattar man tills tårarna rinner. Man kan inte sluta. Fnittret fortsätter allt medan man åker neråt.
I Karlshamn börjar man bli människa igen.

I Borlänge vaknar man tidigt och fixar det sista inför avfärd. Soppor och kompost slängs. Det sista som behövs packas ner och väskorna ställs i hallen. Ett farväl till den enda som är hemma på våningen görs och man kramas och önskar varandra en god jul. Man går mot stationen, men tittar inte tillbaks.
I Borlänge sitter man på tåget med en trollkvinna. Man pratar om lite allt möjligt och tillslut hoppar hon av. Man tuffar vidare till ett Mjölby där tåget är försenat och man får sitta och vänta.
I ett X2000 hoppar man tillslut på och tuffar mot Alvesta. En vän och en bror hoppar på och vännen ser annorlunda ut precis som man trodde. Smalare, precis som man hade förväntat.
I Alvesta står en far som han har gjort två gånger innan och man åker hemåt. Det känns bättre och bättre destå närmare man kommer.
I Karlshamn parkerar man på en upfart likt många andra gånger förut. Man kramar en mamma som man saknat fast man inte riktigt vill erkänna det för man nu är en stor pojke. Man äter tacos, lite väll mycket. Man packar väskan med öl och beger sig mot en lägenhet likt många gånger förut.
I Karlshamn kramar man vänner till höger och vänster. Folk man har saknat och velat träffa, men man har bott för långt borta.
I Karlshamn är festen precis som många andra förut. Högljud, lekfull, glad, skrattande och alkoliserande. En Yngve går runt med ett stort leende och hetsar till lekar. En Påve är som han alltid har varit lite tyst ibland och går alltid hem för tidigt. En Mening hetsar till alldels för mycket drickande och går hem trött och för full. En Lill-V sätter igång Judas Priest på Spotify och man kan inte göra annat än att tycka om det. En Clitt pratar om mat och blir hungrigare. McCaian går runt och minglar med alla och följer alltid med ut när folk ska röka. Det hela tar inte riktigt slut. För det finns för många människor. För många människor som man saknat som man nu alla fått träffa på en och samma kväll och man kan inte riktigt få nog.
I Karlshamn går hem längs en gata likt många kvällar förut. Man känner sig hemma. Nästan lite tårögd. För Karlshamn är fint. När snön ligger lätt på gatan. När gatorna är hala och livsfarliga.
I Karlshamn sitter man i ett rum och ska gå och lägga sig i en säng som man saknat.
I Karlshamn ser man framemot morgondagen och människorna man kommer få träffa igen.

I Borlänge rännar man runt i lägenheten och städar, diskar, tvättar och packar. Allt på samma gång. Imorgon ska man åka ner till södern igen och det känns skönt att få komma hem i 4 veckor och bara få vara lite

I Borlänge ligger snön tjock över gatorna och de känns äntligen som norra Sverige. Nu saknas bara björnar på gatorna, vargar på McDonalds och järvar vid busshållplatsen, men annars är de norra Sverige. Tårarna fryser och man stannar hellre inomhus och tittar på det hela än att gå utomhus och frysa halvt ihjäl. Eller allafall från balkongen så man kan snabbt gå in igen när det blir för kallt.

I Borlänge börjar man funderar på om man antingen sover för dåligt eller om man bara hallucinerar. Inatt vaknade man upp av ett stort pudel gap som vill äta upp en vilket resulterade i att man rullade ner från sängen och brände knät. I slutändan visade de sig vara sin svarta kudde.

I Borlänge visar det sig i slutändan att det var inte svininfluensan. Bara en väldigt tung bakfylla. Livet fortsätter!

I Borlänge kan man ha fått uppleva en av de största ironierna genom tiderna. När man har sagt att man inte ska ta vaccinet kan man nu ha fått den omtalade baconfebern. Illamående, skakig och lite frossig går man nu runt i sin lägenhet. Magen har tömts två gånger en gång på natten och nu precis. Man har varit en stammis gäst på toaleten hela natten och dagen. Man får helt enkelt vänta och se vad det här för något. Kan ju faktiskt bara vara cancer.

I Borlänge gnällar man mycket och tycker att man är ensam när man faktiskt inte är de.

I Borlänge är man arg fast man inte vet varför.

I Borlänge blir man ibland påmind om hur ensam man egentligen är och hur kall ens säng kan vara.

I Borlänge sitter man äntligen hemma i sin egen lägenhet igen efter många och långa timmar på scen golvet i Ejendals arena med Lars Winnerbäck produktionen. Giget i sig var ett hektiskt okontrollerat kaos där utlastningen var terror och man längtade bara tills man kom hem och nerpackningen var en underbar lugn stund tillsammans med trevliga arbetare och knegare. Visa är bara konstiga att jobba med och borde inte få träffa folk i sociala sammanhang och visa borde göra de oftare helt enkelt.

I Borlänge så snöar de tillslut. Hemma i sin lägenhet sitter man och tittar ut genom fönstret med vaka tyst i bakgrunden. Det finns saker som hade kunnat göra stunden bättre, men man kan inte heller gnälla alltför mycket. Folk tröttnar så snabbt på gnäll. Det är roligare att allafall vara lite glad och hoppfull. Kanske inte varje dag, varje vecka, varje månad, men så ofta de går är alltid bra.

I Borlänge har blivit som man trodde alltid att det skulle vara här uppe i norr, kallt. Frosten ligger likt inlandsis över gräset och man undrar hur saker och ting kan ens överleva i den bitande kylan som råder utanför fönstret. Man börjar på nått sätt att förstå varför utom sockens människor från t.ex Amerikat kan tänka sig att det går isbjörnar på våra gator för kallt är de. Man är dock inte missnöjd. Man är glad att det äntligen har blivit lite vinter man har nästan saknat den. Idag är dock en dag då man inte går utomhus. Man stannar inne så länge man kan och får och går bara ut om det är absolut nödvändigt. För idag ska de pluggas. En massa. Det och Weeds. Jag älskar Weeds, i dubbel bemärkelse såklart.