I Borlänge...

I Borlänge är man irreterad fast man vet inte varför.

I Borlänge kan man inte sova och man vet inte varför.

I Borlänge har man sett och läst något som man inte borde. Hjärnan tänker, man tror och man får för sig och det hela blir bara jobbigare.

I Borlänge längtar man lite hem och vill träffa folket som brukar ge en själv en alldels speciell vardag som man inte kan få någon annanstans. Man vill bara sitta i sin stora säng utan något att göra och vet att ett samtal senare så har man några kilometer framför sig att gå. Ett samtal senare och man sitter och tittar på någon film som man aldrig borde lagt pengarna på, men det känns värt de ändå.

I Borlänge saknar man i grund och botten någon att prata med.