I Borlänge...

I Borlänge har man pratat med flickan som vet bäst. Hon vill att rebellerna ska samlas med Luke Skywalker som deras ledare. Vid hans sida skall Chewie, C3PO och Leia slåss med honom. Luke vet dock inte om han riktigt orkar ännu.

I Borlänge har man tänkt på hur länge man ska stanna kvar. Och inget virituellt universum får man rädda heller för att göra det hela lite bättre.

I Borlänge är det mycket som bubblar inuti en just nu. Man vill skrika i kudden, men man vill inte att grannarna ska få höra. Lyssna in på en liten bit av vardagstragedi med undertecknad. Det har bubblat ett tag nu. Små bitar har fallit på plats, drömmar har spelat ut sin byggande frustration och det känns som att snart kommer utbrottet. Ciggaretterna går ut och de gör lite för att lugna de nerver som håller på att slappnas av. Förtillfället finns det ingen att skrika åt. Det känns som att skriker man för mycket till fel person kommer folk ta illa upp och se en som en gnällspik. En såndär person som bara gnäller utan anledning. De kanske inte ser anledningen förhoppningsvis gör man de själv.

I Borlänge är man tillbaka från gig i Falun. Två dagar av inte speciellt hårt arbete med bröderna Eventljus, Chewie och Edward Culin slutade i en matorgie av pizza, hamburgare och spel i en mafiahytt. Lite dumheter hann man också med. Nu vankas det snart sängen och imorgon disken, tvätten och Kongo manuall.

I Borlänge uppskattar man ibland den ärliga effekten av alkohol. Att man ibland sväljer stoltheten och säger det man tycker och känner. Det har väll inte berört så många, men ett utvalt antal har allafall, förhoppningsvis, tagit åt sig av vad man har sagt.

I Borlänge är man nu tillbaka. Det är kallt. Snoret fryser till is och istappar bildas på skägget på hackan. Det känns bra dock. En lurig Eric hälsar en välkommen med sitt snea leende. En Anka välkomnar genom att göra en cool nickning och puttar undan en från bästa stolen hos Eric. Skäggbrodern Jacob välkomnar en genom att skrika på en från sin lägenhet och ge en stor kram. Bordusa Johanna blir glad och hoppar upp ur sängen och kramar en hårt. Och nya grannen Kakan ser lika finurliga ut som vanligt. Det känns ändå rätt bra.

I Karlshamn säger man adjö till staden, men nu har blivit van vid att vara i och säger goddag till det kalla norr och Borlänge. Det är jobbigt att åka. En än gång har man lyckats få det hela att bli en vana. Att man alltid har goda vänner ett telefonsamtal borta och att man sitter upp till sent på natten och beter sig som man alltid har gjort. Fast samtidigt ska det bli skönt att få åka hem ett bra tag. Få vila upp sig och komma tillbaka igen med ny energi. De senaste dagarna har jag saknat allt som skulle kallas för energi och/eller pepp. Det mesta har kännts för tungt för att göras. Borlänge kommer förhoppningsvis ge tillbaka den där energin.
I Karlshamn sitter man snart på tåget "hem".

I Karlshamn har man varit på bio och sett på smurfarana i 3D. Det var en episk film upplevelse och det var nästan läskigt hur snygg filmen var. Att animation har kommit så långt att det nästan känns på riktgit. Eller rättare sagt, att det ser verkligt ut.
I Karlshamn sitter man nu och funderar på om Fox har gjort en bra deal att anställa Sarah Palin som politisk kommentator till alla isna tv-kanaler och radio-kanaler. Hon är allafall kunnig inom utrikespolitik eftersom Ryssland ligger så nära hennes hemstat Alaska.

I Karlshamn har man helt glömt bort att man har visa saker att göra tills skolan början. En inlämningsuppgift ska in på söndag som man har helt glömt bort bland allt annat man har gjort som är festat, chillat, spelat m.m. Det är bara att ta tag i uppgiften med den lilla energi som finns för att göra något så "massivt".
I Karlshamn åker man hem om några dagar. På ett sätt kommer det kännas skönt att komma tillbaka till det otroligt kalla norr och få träffa människorna där uppe igen. Det är inte som att man börjar tröttna på Karlshamn, men lite omväxling får det hela bara att verkar ännu mer attraktivt när man kommer tillbaka nästa gång.
I Karlshamn har man ångest över en teaterproduktion i sommar. Antingen kan man vara med och ha en underbar sommar ute på en ö med fina och trevliga människor eller så spenderar man en hel sommar med att jobba och bygga upp en karriär för framtiden. Teaterproduktionen kräver dock en massa tid av en. En massa pengar att åka hem och tillbaka. Man har ingen som helst aning vad man ska göra just nu.

I Karlshamn har nu födelsedagen gått förbi. Man fyllde 21 år gammal och det var väll inte speciellt märkvärdigt. Det firas runt ett bord med tre fina vänner, tärningar och massa oknyt. IPOD-nation har man gått med i oväntat nog och en rakhyvel, med raklöder för flygplan, lite pengar och en burk med lingonsylt har man också anskaffat sig av familjen.
I Karlshamn har man kommit på vad ens nyårslöfte skall vara. Det ska bli bättre syn på sig själv och en större respekt för vem man är och vad man är. Men också ska brister som man har försöka sakta, men säkert, jämnas till.
I Karlshamn hade man dock hoppats på ett besök imorgon som nog inte kommer bli av tyvärr.

I Karlshamn har man lite nyåret kval. Det tänks tillbaka på året som har gått och det är lite jobbigt och tungt. Man ser bara det dåliga som att det skulle vara något större än det som faktiskt har varit bra. Telefonen kopplar och man pratar med en bra vän. Man ringer för att säga förlåt för det man har gjort och hur man har betet sig, men det försvinner i allt det andra. Hon säger att man inte har varit så dålig eller så dålig som man själv intalar sig att man är. Det man dock ville säga försvinner.
I Karlshamn kommer man på det ett tag efter man har pratat klart. Det måste sägas för det är hon värd. Hon är värd så otroligt mycket för att hon har alltid varit där för en när det har varit jobbigt och det har varit svårt. Fastän man har betet sig som en idiot mot sig själv, men även mot henne har hon varit där. Man gör det hela lite opersonligt och man skriver ett långt jävla meddelande på MSN. Finns inte så mycket att göra åt, men ja, det sades allafall. Bättre än 45 SMS kanske.
I Karlshamn kan man börja se ljust på framtiden och tiden som kommer. För nu är det 363 dagar kvar till nästa år. Det är sant 2012 och då ska domedagen firas i Berlin. Om Berlin nu finns kvar.

I Karlshamn firar man nyår som nyår ska firas, med sina bästa vänner utan något större tjafs. För nyår har alltid varit en högtid som firas med de bästa. Det är inget speciellt magiskt med nyår där allt som har varit skit det gågna året bara magiskt försvinner och allt börjar om på nytt och startar om. Allt finns fortfarande kvar man måste ändå handskas med det. Det fanns inga större förväntningar för att det är en dag som vilken annan dag som helst. Allafall i den här skribentens ögon.
I Karlshamn går man på middag hos en vän med en större fest med okända människor att tillgå. Man har inställd på att man ska stanna en stund, ta några öl, äta och sedan gå vidare, men det är bara för bra där man är. Man vill inte gå. Den andra festen känns blek i jämförelse och man stannar kvar hela kvällen. Det dricks en massa fast precis tillräckligt. Det pratas högt och vilt om massa saker. Man är glad.
I Karlshamn missar man nästan tolv-slaget. Det spelar egentligen ingen större roll, men varför inte? Folk kramas och önskar varandra ett gott nytt år. SMS trillar in till höger och vänster och telefonen ringer. Moster önskar, mormor önskar, men ett telefonsamtal lyser förbi alla andra. Hon låter nästan tårögd och säger att det har varit bra hela vägen även när det har varit jobbigt och man uppskattas. Tårarna kommer, men man kan inte hjälpa att skratta lite också och må bra i stunden. Det enda som lider är handen som är nära på att förfrysa. Festen fortsätter och tillslut går alla. Vid 05:00 ligger man på rummet med en smal trubadur på golvet som det brukar sluta. Ett privat meddelande på Facebook gör en arg, men i efterhand vet man egentligen inte varför. Det var en bra kväll överlag och det ska inte soppas under mattan.