I Borlänge...

I Karlshamn firar man nyår som nyår ska firas, med sina bästa vänner utan något större tjafs. För nyår har alltid varit en högtid som firas med de bästa. Det är inget speciellt magiskt med nyår där allt som har varit skit det gågna året bara magiskt försvinner och allt börjar om på nytt och startar om. Allt finns fortfarande kvar man måste ändå handskas med det. Det fanns inga större förväntningar för att det är en dag som vilken annan dag som helst. Allafall i den här skribentens ögon.
I Karlshamn går man på middag hos en vän med en större fest med okända människor att tillgå. Man har inställd på att man ska stanna en stund, ta några öl, äta och sedan gå vidare, men det är bara för bra där man är. Man vill inte gå. Den andra festen känns blek i jämförelse och man stannar kvar hela kvällen. Det dricks en massa fast precis tillräckligt. Det pratas högt och vilt om massa saker. Man är glad.
I Karlshamn missar man nästan tolv-slaget. Det spelar egentligen ingen större roll, men varför inte? Folk kramas och önskar varandra ett gott nytt år. SMS trillar in till höger och vänster och telefonen ringer. Moster önskar, mormor önskar, men ett telefonsamtal lyser förbi alla andra. Hon låter nästan tårögd och säger att det har varit bra hela vägen även när det har varit jobbigt och man uppskattas. Tårarna kommer, men man kan inte hjälpa att skratta lite också och må bra i stunden. Det enda som lider är handen som är nära på att förfrysa. Festen fortsätter och tillslut går alla. Vid 05:00 ligger man på rummet med en smal trubadur på golvet som det brukar sluta. Ett privat meddelande på Facebook gör en arg, men i efterhand vet man egentligen inte varför. Det var en bra kväll överlag och det ska inte soppas under mattan.