...

I Karlshamn sittar man mellan två stolar som bombar allt de känner på en som gör de som han vill. Det hela känns lite fel, mycket känslor och lite reson. Farligt på något sätt.
I Karlshamn åker man ut till Kastellet och ro fyller en. Som ett eget litet paradis på jorden och vi har det helt själva. Ingen annan har förstått att de finns där. Det är konstigt. Finns ju direkt där i hamnen. Vi kan ju inte ha det helt för oss själva heller.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0