I Borlänge...

I Borlänge vaknar man. Man har ingen aning om vad klockan är. I rummet står ett gäng personer med sina overaller och glasögon på. På golvet framför sängen sitter en klasskamrat i overall och solglassögon. Man undrar hur länge man har sovit och vem som knäppte upp overallen och drog av den från bröstet. Man försöker sätta den på sig och sätter sig upp. Flickan på golvet stirrar rakt fram och gör ingen rörelse. De andra i rummet gör ingen rörelse heller. Ingen säger något. Man vill fråga vad som händer och ursäkta sig för att man somnat. Handen sträcks fram för att röra vid flickan, men man drar den tillbaka. Om hon störs kanske hon blir irreterad. Man gör inget bara väntar i någon minut. Sen faller man ner i sängen igen och skiter i de andra. De får säga vad dom vill. Man sparkar av sig overallen och drar upp täcket och somnar. Man vaknar igen efter några minuter. Alla är borta. Gjorde man något fel? Var man tråkig när man somnade? Var någonstans var Ken i allt det här. Han hade slängt ut alla. Man tänker inte mer på de. Tar det imorgon och somnar om igen.
I Borlänge var overallen täcket, flickan på golvet tvättkorgen och personerna i rummet var stolarna. Börjar man bli galen?
I Borlänge är nu i Karlshamn fram tills på söndag.