I Borlänge...

I Borlänge sitter man i Kens lägenhet. På handen studsar en ballong som åker upp och ner. Man skakar huvudet och allt känns plötsligt som en deja vu. Någonting kommer att hända. Man kommer nästan ihåg vad, men ändå inte. Tillslut låter man bara ballongen studsa ifrån handen och falla ner på golvet utan man kan fånga den. Den rullar iväg. Man tittar på den. Det står Kupolen. Någonting skulle ha hänt. Man skiter i de. Reser sig upp. Tar sin öl och tänker på vad som skulle hänt, men aldrig hände.

I Borlänge har man haft en sån där dag som är varken bra eller dålig. Den känns bara så där himla perfekt på det där helt normala sättet. Den har bestått av klassmöte, lunch med Adam, möte med lärare om projekt och allmänt pratande, inhandlade av gratulationskort, betalning av hyra, inköp av en present till sig själv, inköp av kursliteratur, middag med Ken, dräpandet av en boss (bara en kvar nu) och för att avsluta det hela ett mail om kommande projekt som gör en ännu mer peppad.
I Borlänge lyssnar man på Facit.

I Karlshamn viskar man "Hemma" uppför trappan till de sovande päronet och äpplet.
I Karlshamn andas man in den friska havsluften igen och konstarterar att man nu alltid kommer sakna den här staden i allafall.
I Karlshamn är det än en gång dags för ADVENTURE TIME!!!!!

I Borlänge vaknar man. Man har ingen aning om vad klockan är. I rummet står ett gäng personer med sina overaller och glasögon på. På golvet framför sängen sitter en klasskamrat i overall och solglassögon. Man undrar hur länge man har sovit och vem som knäppte upp overallen och drog av den från bröstet. Man försöker sätta den på sig och sätter sig upp. Flickan på golvet stirrar rakt fram och gör ingen rörelse. De andra i rummet gör ingen rörelse heller. Ingen säger något. Man vill fråga vad som händer och ursäkta sig för att man somnat. Handen sträcks fram för att röra vid flickan, men man drar den tillbaka. Om hon störs kanske hon blir irreterad. Man gör inget bara väntar i någon minut. Sen faller man ner i sängen igen och skiter i de andra. De får säga vad dom vill. Man sparkar av sig overallen och drar upp täcket och somnar. Man vaknar igen efter några minuter. Alla är borta. Gjorde man något fel? Var man tråkig när man somnade? Var någonstans var Ken i allt det här. Han hade slängt ut alla. Man tänker inte mer på de. Tar det imorgon och somnar om igen.
I Borlänge var overallen täcket, flickan på golvet tvättkorgen och personerna i rummet var stolarna. Börjar man bli galen?
I Borlänge är nu i Karlshamn fram tills på söndag.

I Borlänge har man svensk folk musik i lurarna och ser att hösten har kommit. De gulnade löven faller av träden likt regn och allt känns lite som en vikingasaga.
I Borlänge åker man imorgon hem för några dagar. Det känns som det var en evighet sen man var där, men man har inte riktigt saknat det på samma sätt som förra året. Den här gången känns det bara mer kul att få åka hem en sväng, äta mammas mat och träffa några sköna människor i några dagar.
I Borlänge ska man imorgon åka tåg i 7 timmar.

I Borlänge vaknar man av ett SMS från Ken, går till förbereldser av en sittning och jobbar disk och flask hämtning hela kvällen. Tillslut när klockan slår 7:10 så utnämnar mig sig själv som segrare. Ken har redan somnat. De båda hade bestämt sig för att avnjuta solnedgången tillsammans, men missade den helt för att det trodde det skulle vara mer episkt. Men nu i efterhand som är man väldigt nöjd. Man vann allafall över Ken.

I Borlänge är det imorgon sista dagen man är tvungen att ha overallen på sig. Imorgon ska nollan få lära känna den riktiga "Maas Illern" och inte skådespelet bakom hatten, sjalen, solglasögonen, overallen och allt annat därtill. Imorgon är det den riktiga Victor Engelmartin som står framför dom. Det ska bli väldigt skönt.
I Borlänge kan man ändå inte släpa känslan av att man har bott här i flera månader redan.

I Borlänge känner man hur hela ens omgivning faller omkull runtomkring en, och man vet inte riktigt vem man ska prata med.

I Borlänge finns det för mycket energi i kroppen för att man ska kunna behärska det just nu. Man vill bara släppa ut allt och bara spilla det på ens omgivning. Det är svårst att hålla sig inom sig själv. Allt slutar med att man sitter i sin lägenhet och allt bli bara kluddar på ett papper, men man har ingen aning vart man ska lägga det någonstans. Det är för mycket man vill gör, men det finns varken plats eller tid för att det ska hända.
I Borlänge handlar allt om i slutändan om att man måste samla sig själv, fokusera och ta en sak i tiden, men man vet inte riktigt vad man ska börja.

I Borlänge, inte så länge sen sist, ska man ikväll på smygsittning. En tradition som bara vi overallbärande nissar på Högskolor håller på och dummar oss med. När det är sittning betyder det att fesen ska på, fina glasögonen likaså och så slår vi på Grum - Through the Night på högsta volym.
I Borlänge knäcker vi första!

I Borlänge, det var länge sen, är man nu halvvägs genom första nolleveckan och kroppen känner egentligen ingen skillnad. Den känns gammal, sliten och som den har hållt på med detta i flera veckor innan. Det är festival lik känsla i kroppen där baksmällan är det man rädds för mest och undviker. Ikväll väntas Falun och det kommer bli en tämligen mycket mindre sent kväll.