...
I Borlänge är man ute på gångstigarna ännu en kväll. Den nu mer vintriga kvällen var för erbjudande för att tacka nej till. Luften är frisk och huvudet känns kallt. På slutet av sträcken vibrerar det i fickan. Ett missat samtal och ett meddelande på telefonsvararen, men ser vem det är som har ringt. Man kollar snabbt telefonsvararen. Batteriet är för tomt för att ringa tillbaka. Stegen börjar gå snabbare. Måste komma hem snabbt för att ringa tillbaka.
I telefonsvararen är det lite väll formellt. Så formellt att det nästan blir komiskt. Det hela låten som en telefonförsäljare som försöker sälja något, men man kan inte riktigt sluta le. Hjärtat kan inte riktigt sluta pumpa lite snabbare. Det slutar. Man stannar. Det är giddigt.
I Borlänge går man hem snabbt för att höra de klara orden som man längtat efter.
I Karlshamn kommer man flytta hem till lite tidigare.
Kommentarer
Trackback
