...
I Borlänge tar man på sig sina grovaste byxor (de där camo-färgade), sina grovaste skor och sin vindtätta jacka. I fickan ligger LED-ficklampan och steg bär snabbt mot skogsstråket som man alltid går. Man går med försiktiga steg in på leden och tänder ficklampan. Allt ser sådär smått pirrande läskigt ut i det stirila LED-ljuset, men det spelar ingen roll. Man går vidare djupare och blir omringad av skog och pårlande ljud av vatten. Det är mysigt. Bara helt kort och gott mysigt. Man svänger av där man inte har innan. Man går lite vilse. Det gör det hela bara bättre. Det ända man kan tänka sig att man har glömt är väll egentligen kniven, det är ju ändå norra sveriges mäktiga skogar vi pratar om.
I Borlänge är man lite som en vildmarksman, utan mossan som snus och grankvistar mellan tänderna.
Kommentarer
Trackback