...
I Borlänge upptäcker man att ens MP3 aldrig var sönder och man upptäckte de i rätt tillfälle. Plötsligt släpper man allt och går med snabba steg. Dörren öppnas och man kommer in. Man blir nervös och vet inte riktigt vad man ska göra. De känns spännt. Man somnar aldrig riktigt. Man viskar sånger för lyssnade öron och tittande ögon. Ett leende.
I Borlänge är allt plötsligt som en Hollywood film. 10 minuter utanför en dörr och sen går man igen. Inte snabbt längre utan sakta. Man stannar och tittar bakåt och hoppas se glimten av någon.
I Borlänge är man hemma igen. Inte så sugen på att sova riktigt än fast klockan skriker att man borde. Öronen spända att höra mobilen.
I Borlänge händer de ibland att man ångrar sig.
Kommentarer
Trackback
