I Borlänge...

I Stockholm hoppar man av tåget efter en alldels för lång tågresa och börjar febrilt leta efter ticnet återbudet där man kan hämta ut sin biljett. Flera personer frågas efter vägen och upp och ner springer man på centralen innan man tillslut hittar fram till Stockholm Turaffär. I kassan bemöts man av en otroligt trevlig butiksbiträde som man nästan hade kunnat tänka sig stanna lite extra för att prata med. Ett sånt där butiksbiträde som läser alldels för mycket och verkar veta mer än vad hans lilla butik skulle kunna skvallra om, men de har man inte tid med. En ny plats kan hittas av två vilsna utomsockens.

I Stockholm börjar man bara att gå längs gatorna. En paranoid vän frågar människa efter människa fast man har vägen fram till målet framför sig. Vägarna leder till en butik, som leder till en pub och en öl, en gata längs med vattnet med båtar som får en att vilja bli rika och köpa sin alldels egna och på andra sidan ser man en byggnad som man såg ofta förut och man vet i närheten ligger en plats som man ofta brukade besöka. Vägen leder tillslut till Djurgården.

I Stockholm har man varit flera gånger, men Djurgården kändes som en ny plats. En upptäck som man aldrig har fått uppleva. Nordiska Muséet blev ett pinsamt episk syn där man bestämmer sig för att sitta och ta en cigg. Nordiska Muséet tillhör nu även sitt revir.

I Stockholm kommer man tillslut fram till Cirkus med magar vrålande efter mat. Ett korvstånd utanför ger tillfredställelse för magen och en cider för törsten. En tröja köpes, en ny inte den jag hade innan, jackor och saker lämnas in och man träder i salen och sätter sig ner för att vänta.

I Stockholm får ett förband en att lämna platserna för att gå ut och ta lite luft i väntan på de man ska se.

I Stockholm händer de plötsligt. De börjar. Man slås ner på marken av ljud, ljus och film för att sedan bli uppburen på en jättes axlar. Det är obeskrivligt. Det är kärlek. Det är Mew. Allt på en gång. En ostoppbar tornado av intryck. Gammalt blandas med nytt am i wry no? Glädje blandas med sorg 156, men man fäller ingen tår snow brigade. Man ler bara hawaii. Spelningen tar slut och man vill bara sitta ner och smälta allt, men ett nytt äventyr väntar.

I Stockholm är man hungriga igen och det riktiga äventyret börjar. Hålla sig vaken till tåget går. Centralen stänger och man slängs ut. Casinot tar inte mot oss båda. Bishops arm visar oss vidare längs gatan. På Laughing Duck släpper en vakt in oss efter att ha hört snyft historien om vår situation. En trevlig servitris och 10% rabatt blir några öl, några red bull och en tquilla shot. Vid 03:30 blir de cityterminalen och 3 timmar väntan. Frukost bestonde av nybakad kanelbulle och cola från pressbyrån med DN i händerna och sedan ett sömnfyllt tåg hem lämnar man Stockholm bakom sig.

I Borlänge går man på klassmöte som leder till riggbygge och julpyntning av ljuslabbet. De tar tid. Man blir tröttare och tröttare och hamnar tillslut hemma.

I Borlänge har man ibland äventyr.