...
I Borlänge är man ibland ledig, lite väll ofta tycks de. Man kan lägga tid på sånt som man annars kanske inte har tid med, men man gör inte de som man ska göra.
I Borlänge besöker med det lokala Peace and Love cafét för att lyssna på spokeword av King Henry. Dessa ord bleknar blott även här. Han fick ens ord att kännas meningslösa. Inget försök till att citera eller försöka efterlikna kommer göras. För de går inte. Mannen fick att blint och tomt stirra med öronen på helspänd och aldrig blev man missnöjd.
I Borlänge ser man på sin vän och märker att något är fel, men man är för rädd för att säga något. För det är då man inser och kommer på att man inte riktigt känner alla ännu. Att allt fortfarande är ytligt. Att man har långt att gå innan man kan prata om allt och fråga om allt.
I Borlänge har man vaknat varje morgon och tittat ut genom fönstret ihop om att lite snö ska ha fallit. Idag har den börjat att smått sakta falla ner mot marken för att lika snabbt försvinna i luften innan den ens fallit klart. Kylan ligger dock hårt mot ansiktet och näsan rinner.
I Borlänge där fryser man ibland.
Kommentarer
Postat av: Santhes
Jag tycker du ska slänga dig ut i det okända. Man blir inte nära kompisar av att dela med sig av dom ytliga sakerna. Någon måste börja att dela med sig av vad som finns under ytan. Du kanske har fel. Ni kanske visst har kommit så långt om du bara vågar se efter. Hoppa och flyg min vän :)
Trackback
