...
I Karlshamn så är huvudet fyllt av så mycket. Hon tar sin plats och man vill ge henne mer. Dom tar plats och dom borde få betydligt mindre egentligen. Det tar mer plats än vad man vill erkänna det är inte förens nu man har någon att prata med allt om. Det är rätt mycket. På en alldeles för liten yta egentligen.
I Karlshamn blir man stressad så fort man tittar på de. En samling sidor som man känner att man aldrig kan bli nöjd med. Man har egentligen gjort sitt, men det känns ändå inte klart. När ska de bli klart? Hur ska man göra de fullständigt och färdigt? Vart ska man göra med det nu? Man orkar bara inte.
I Karlshamn hade väll en semester kännts skönt egentligen, men hade man klarat av att slappna av nu? Dubai kanske?
...
I Karlshamn skuttar man hem i ett snöigt Karlshamn ifrån festen som man kanske borde stannat lite längre på till hon som väntar. I dörren drar man ut henne i snön. Med en töntig låt i hörlurarna, Martin Stenmarck som förstör stämningen på shuffle och ett rymd lejon som får en att rysa varje gång.
I Karlshamn klär den fina flickan den fina bilden.
I Karlshamn klär den fina flickan den fina bilden.
...
I Karlshamn så skriver man inte så mycket.
I Karlshamn så har det hänt en del, fast det har man ju redan sagt en gång innan, har man för sig.
I Karlshamn vet man inte riktigt vad man ska skriva. Det händer så mycket. I huvudet, utanför huvudet och runt huvudet. Man vet inte riktigt vart man ska börja eller sluta. Hur man ska fylla i allt i mitten och hur man ska få allt ihop allt i ett snyggt paket.
