I Borlänge...

I Borlänge är det nu två veckor kvar till hemflytten. Detta spenderar man med att planera inför den stora avskedsfesten Club Ffarwel, fixar det sista inför Ljusvandringen, lyssnar på I Am America (and so can you) av Stephen Colbert och packar ihop det sista. Allt detta till ljudet av en och annan hostning.
I Borlänge citerar man den visa mannen som säger "Baby carrots are trying to make me gay" - Stephen Colbert.

I Borlänge köttar man utrustningslistor till Ljusvandringen. Det får en verkligen att veva med armen i luften med ett stort leende. Det akopanjeras av pest hostan från mitten av 1300-talet, lite ont i huvudet då och då och sen blir det ju inte bättre att folk inte riktigt förstår orden "banta ner" heller. Slösa 12000kr av 12000kr på bara lampor när man fortfarande måste hyra in kabel, stativ, truss m.m. Ååå, vad man kan älska livet just nu.
I Borlänge viskar de båda pojkarna Snook, Inga Problem...

I Borlänge känner man sig realtivt uttråkad. Det finns inte mycket att göra direkt. En lampa ska byggas, men man skjuter upp det för att ha något att göra en tråkig dag. Ett projekt ligger på deras bord och de kan bara titta på de och sucka. Båda har förlorat kreativiten. Det slutar med en nödlösning och inget som man ville. Pengar fanns inte för att göra de man ville.
I Borlänge lyssnar man på två pojkar som sjunger Inga Problem och Snook, Svett och Tårar. Det är en Snookish-day today.

I Borlänge börjar man bli lokalkändis: http://www.dt.se/nyheter/borlange/article870873.ece

I Borlänge lyssnar vi på http://www.youtube.com/user/Fagottron?ob=0#p/u/2/qs1bG6BIYlo och jan av Ken. Musik, vad skulle vi göra utan de?

I Borlänge så går man på en oväntad utgång. Det slutar med 7 öl i kroppen, dans på golvet och sen giddigt efterhäng i lyan. Oväntat, impulsivt och oplanerat. Receptet för en lyckad utgång helt enkelt.

I Borlänge har man sakta börjat plocka ner lite saker. Mest sånt som inte behövs i framtiden. Böcker man har läst och som mest stått på hyllan. Tagit hand om den tilltänka pappersinsamlingen som bara blev en massa papper i ett hörn.

I Karlshamn spenderar man sista dagen med att bli frågad av en piké-buss med 4 poliser om man har sett en man springa förbi. Det hade vi inte. Dom körde iväg.

I Karlshamn leker man med vännerna som man nu gjort i flera dagar. Har inte varit en ända dag då man inte gjort något känns de som. Har alltid funnits någonting att plocka upp och pilla med. Det är då de slår en att man åker hem igen till Borlänge på söndag. Det känns inte jobbigt eller något det känns bara som att det borde ha hänt tidigare. Som man varit här i flera månader nu. Som man har missat en massa saker medans man har varit borta.

I Karlshamn håller man på att försova sig. Man drömmer om sommaren och teatern. Då slår ögonen upp. Man tittar på klockan. 20 minuter tills man ska vara på producent möte. Man rullar ur sängen, slänger på sig kläder och sväljer Redbullen hel och springer iväg. Halkar på hala gator innan man kommer fram. Mötet är långt. Hela 8 timmar. Fast peppen som blir när de två gamla producenterna har pratat klar är obeskrivlig. Man har fått ta del av hemligheter som inte många får veta än, man har tittat på den hemliga budgetten, man har fått läsa den hemliga lathunden. Allt är bara produktionshemligheter bland med varma skratt.

I Karlshamn har de firat nyår. Det är turbulent. Mycket händer, mycket intryck och i mitten står en man själv. De lagar middag. Man har redan förberret. De alla blir nöjda. De går iväg från en fest. Man festar på annan plats. Han ringer och önskar ett personligt Gott nytt år. Man kan inte säga mycket mer än Gott nytt år tillbaka. Han slänger ut en. De går tillbaka. De bråkar. Man försöker hjälpa. Han hotar med våld. Man backar bak. Han är för full. Man försöker hjälpa. De kommer hem. Han ska prata. Man säger att man stannar. Han kommer ut och blir förvånad att man stannat. Man går och möter. De båda kramas. De går ifrån varandra tidigare. Man försöker somna. Men något känns oklart.